Tiden går fort och helt plötsligt har en dag blivit två och två dar blir helt plötsligt en vecka.
Så kan livet kännas i bland och mitt i allt det så missar men kärleken, de små vardags undren och miraklerna, ja jag springer på så och blir uppfylld av vardagssysslor och jobb som mest blir stora måsten….
…men så helt plötsligt så mins jag, att i det som tonar upp sig till stora måsten, så finns miraklerna…glädjen och kärleken…
Så var det länge sedan jag satt här och skrev ner mina tankar i cyber världen… ändå känns det som tekniken ändå finns som ett raster att inte riktigt mötas här och nu i verkligheten… men så å andra vad är verkligehet… och vems verklighet…
…så slås jag återigen av livets börda och livets under…
att vi alla, alltid lever i våra egna verkligheter….
…så får vi nåden att försöka leva tillsammans i våra (olika) verkligheter…
…utan rädsla, med mod, utan misstänksamhet, med ”tänksamhet” detta att våga tänka i andra banor, i nya perspektiv, i tillit och civilkurage….
….ja, så kallar livet… kaoset kring pysselbordet och den enda limtuben har börjat…
….kan hända att det vilar ett mirakel där i….
Publicerat av minadress 
